Flexitarianerna erövrar

DSC_1056

Jag läste häromdagen ett blogginlägg om att allt fler av oss konverterar till flexitarinaismen. D.v.s äter kött ibland men varvar detta med många vegetariska måltider. Flexitarianismens upplägg är, precis namnet förtäljer, ett flexibelt sätt att äta och går att anpassa efter vegetarisk ambitionsnivå. Vissa nöjer sig med att anamma kampanjen Köttfria måndagars modell och köra vegetariskt en gång i veckan. Andra äter mestadels vegetariskt men kött någon gång ibland.

http://blog.svd.se/ennartshalsa/2014/01/25/ar-du-en-flexitarian/

Fördelen med flexitarianismen är att man inte behöver välja, och det kan vara en bra inkörsport till att äta både hälsosammare och miljövänligare.  Jag tror att många personer gärna skulle äta mer vegetariskt, men kanske inte är beredda att ta steget fullt ut. Både av bekvämlighet- och kulinariska skäl, och det kan jag respektera. (Förutsatt att man väljer hållbart producerat kött såklart.) Men kan en ytterligare en anledning till att många drar sig för att bli heltidsvegetarianer vara den politiska etiketten som ofta följer med dieten?

Om jag hade fått en krona för varje gång jag var tvungen att rättfärdiga och försvara mitt vegetariska matval så skulle jag vara rik idag. Detta bygger ofta på att den ena parten attackerar motparten med argument som gör att den andra hamnar i försvarsposition, och vi har ett ”samtal” med två personer som pratar men ingen som lyssnar. Dessa okonstruktiva diskussioner är anledningen till att jag själv sällan kallar mig vegetarian. Jag bara inte äter kött. Punkt.  Även om jag gärna vill tro att vi har kommit längre, så klingar ordet vegetarian fortfarande för många; ”Miljöpartist, gröna-vågare, hippie,-flum, miljöaktivist” etc. (Kärt barn har många namn.) Och jag har förståelse för att alla inte vill ha den etiketten, eller någon annan etikett heller för den delen.

Vad är grejen med det här ettiketterandet? Varför har vi ett sådant omåttligt behov av att sätta ettiketter på saker? På förhållanden, på sexuell läggning, på trosåskådning, på politiska åsikter och på dieter. I min utopi så bor jag i en värld där människor kan älska vem de vill, tro på vad de vill och äta vad de vill utan att behöva köpa ett helt paket med tillhörande ettiketter. Hur ser er utopi ut?

 

/ Från ekorekoflexitarianvegan som ibland äter MSC-märkt fisk och inte slänger mat.

Det här inlägget är publicerat i Hälsa och livsstil, Klimatsmart, Mat och klimat. Bokmärk permalänk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>